Slag i ansiktet

Kom hem efter en underbar vecka i Spanien. Sol och avkoppling är verkligen medicin för själen.
Det dröjde bara två timmar innan våra närmsta vänner ringde med en nyhet. Dom ska ha sitt första barn, hon är precis nygravid. Underbart för dom men för mig brast det fullständigt. Har ju vetat att det kommer förr eller senare men har försökt ignorera det utav bara sjutton. Det gör så extremt ont att bli påmind om det hela tiden. Kvittar hur jag vänder och vrider mig så får jag se det jag aldrig kommer få uppleva. Hur läker man från den sorgen? Hur lär man sig att bli uppriktigt glad för någon annan? Jag kan inte det nu. Jag klarar inte att se gravida, jag mår fysiskkt dåligt av det. Först bryter jag ihop och gråter, sedan blir jag apatisk, arg och irriterad. Till sist börjar jag må illa. Hur sjutton ska jag lära mig leva med denna vetskapen? Folk kommer ju fortsätta skaffa barn även om mitt hjärta skriker av smärta!