Historien om oss

Ska vi skaffa barn?

En fråga som tycks så enkel och självklar. Antingen svarar man ja eller så svarar man nej. Om svaret är ja så skaffar man barn….eller? Vad händer om det inte bara är att skaffa ett ? Vad gör man när barnet väntar långt mycket längre än nio månader på att komma?

De frågeställningarna hade vi inte ens reflekterat över när vi svarade ja på den frågan. Året var 2005.

Vi började som många andra, vi försökte tänka på tidpunkt för ägglossning och folsyra började jag äta för att förbereda min kropp. När tre månader hade gått tänkte vi hjälpa det hela på vägen med ägglossningsstickor. Till vår stora glädje gav dom utslag vid ungefär samma tidpunkt varje månad och nu skulle det bli barn på allvar. Ingenting hände! Min mens kom som en klocka på dag 28 varje månad och sakta började frustrationen att växa. Vad sjutton gjorde vi för fel?

Men efter 12 månader så hände det, vi var gravida! Ingen av oss hade tidigare förstått innebörden av att gråta glädjetårar, nu strömmade dom ner för våra kinder. Inskrivningen hos barnmorskan kom och förväntasfulla tittade vi på ultraljudsskärmen. Barnorskan tittade på oss med ledsna ögon, pekade på en liten fläck och sa ” Ledsen men barnet lever inte”.

Efter det började vårt lilla helvete. Två år till gick och ingen graviditet i sikte. Nu startade IVF karusellen. 1 försök blev till 2 och slutligen till 4 utan att några ägg gick att befrukta. Jag fick sexdubbel dos med äggstimullerande hormoner men ingenting hände. Hade vi tur fick vi ut 2 och dom dog vid befruktning. Läkaren på kliniken sa att vårt ända hopp var äggdonation och eftersom jag varit gravid en gång spontant fick vi inte det finansierat i Sverige. Nästa stop blev alltså Riga. Nu skulle det funka! Jag hade ju en perfekt livmoder. Vi åkte till Riga och fick två donerade ägg befruktade med min mans spermier och sedan blev det väntan! Två veckor senare visade stickan plus. Vi blev överlyckliga! Men lyckan var kortvarig. 5 dagar senare kom blodet, det hatade blodet! Missfall igen!Två fruktlösa försök senare sitter jag här vid datorn. Ingen bebis i magen och med insikten om att jag aldrig kommer få uppleva det.

Nästa anhalt……adoption! Denna blogg är tillägnat vårt längtans barn, vårt kärleksbarn. Många år av förtvivlan och längtan leder oss på denna väg som vi aldrig trodde vi skulle ta. Någonstans i världen blir vårt barn till kanske just i detta nu. Vår kärlek sträcker sig över kontinenter och världshav. Vi är föräldrar, vi är mamma och pappa som fattas ett barn.

välkommen att följa vår väg genom adoptionen, väntan, längtan och allt praktiskt runtomkring.

2 responses to “Historien om oss

  1. Vilken underbar blogg du skriver. Emellanåt är det som om jag skrivit det själv. Jag kommer garanterat fortsätta att läsa den!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s