När sorgen lämnar plats för lyckan

Hur går det till? Läste en blogg igår om en blivande adoptiv familj. Det fick mina tankar att snurra.
Hur det gick till för oss när sorgen sakta började lämna utrymme för lyckan är egentligen svårt att sätta ord på men jag ska försöka. Jag vet att många som läser här på ett eller annat sätt är inne i barnlöshets karusellen med allt vad det innebär och detta inlägg är till er som fortfarande inte har kommit till stadiet av glädje. Ni som inte befinner er i det är självklart välkomna att läsa och försöka förstå.

Sorgen har varit bedövande, påträngande och kall. Den har under flera år påverkat alla delar av vårt liv, allt från vårt eget förhållande och samliv till relationen till vänner, bekanta och arbetskamrater. Ofta kände jag mig som ett offer för omständigheterna, att barnlösheten skrattade mig rakt upp i ansiktet och att allt runt omkring var i skuggan av det. Ingenting gav mig riktig lycka. Speciellt inte andras graviditeter. Magarna runt oss hånlog åt mig, gav mig en sådan hemsk smärta att jag trodde jag skulle gå sönder. Min man påverkades inte lika illa vilket kändes ännu värre. Jag kände mig så ensam! Jag blev ett offer för min egen sorg!

När beslutet om adoption var fattat blev det nästan värre en period. Jag hade så svårt att acceptera att det nu var definitivt, vi hade helt gett upp hoppet om att jag någonsin skulle bära vårt barn. Det var ett ännu hårdare slag, när hoppet helt försvann. Innan levde man varje dag på det lilla hopp som fanns kvar.

Men så en dag vände det. Jag vet inte hur och jag vet inte exakt när men jag kom på mig själv med att jag inte grät längre. Brevet med besked om utrednings start hade kommit och jag höll det hårt i min hand, tårarna hade tagit slut. Lyckan var dock fortfarande en bit bort.
Utredningen började och jag kände mig tom på känslor, bättre än sorgsen men ändå lite obehagligt. Och så en dag så hände det! Det pirrade till i maggropen. Jag kände igen känslan även om det var längesedan sist. Jag kände lycka! Utredningen var halvvägs genomgången och jag kommer ihåg att jag läste våra referens brev när känslan kom på riktigt. På pappret från våra vänner stod det att ett adoptiv barn kommer få så mycket kärlek och värme av oss och vi kommer bli fantastiska föräldrar. I det stadiet började min sorg lämna plats åt lyckan. Något jag trodde skulle vara helt omöjligt ett år tidigare.
Sedan har det växt, det har blivit starkare för varje steg vi har tagit.
Någonstans längst inne kommer det kanske alltid finnas ett spår av sorg men det är lyckan som lyser starkast!

Annonser

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

2 responses to “När sorgen lämnar plats för lyckan

  1. Vad fint skrivet! Tack 🙂

  2. Jättefint skrivet! Så härligt att det faktiskt kan vändas från den tungaste sorg till förväntansfull lycka! Jag känner likadant! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s