Tacksam

Många gånger har jag gråtit och förbannat min kropp att den inte fungerar som en kvinnokropp ska göra. Många sömnlösa nätter har det blivit med grubblande. Ofta har jag ställt frågan varför jag? Varför har min kropp blivit så fel. En del av mig kommer nog alltid undra och ifrågasätta hur det kunde bli såhär. En liten del kommer nog alltid längta efter att få vara gravid som alla andra men nu är en stor del av mig tacksam. Det är en enorm skillnad från hyr det har varit. Tacksamhet har inte funnits i mitt ordförråd förens adoptionen tog fart. Det låter kanske konstigt att känna tacksamhet över något som gett så mycket sorg, men jag känner tacksamhet över denna möjligheten. Att det går att bli förälder på detta underbara sätt, att det finns ett barn där borta som väntar på oss.

Sedan känner jag tacksamhet gentemot er, mina läsare. Ni har blivit över hundratalet dagligen och jag känner mig rörd och överväldigad att det är så många som vill följa vår resa. Och lika glad är jag för alla fina kommentarer ni skriver. Jag vet inte om ni förstår hur mycket det betyder för mig.
Och självklart är jag väldigt nyfiken på vem ni alla är 🙂 vissa vet jag men där har tillkommit en hel del jag inte har en aning om.
Tack för att ni läser, och tack för alla fina kommentarer, det värmer mer än ni kan ana.