Operationen är över

Igår var jag inne på Helsingborgs lasarett för att under narkos få tittat på min livmoder.
Det sista jag tänkte innan jag somna var att snälla hitta något nu så vi får ett avslut, så vi aldrig mer behöver hoppas och tro.
Mina böner gick inte i uppfyllelse. Allt var helt normalt. Inget att rätta till heller. Jag blev gråtfärdig när kirurgen kom och berättade det efteråt. Hon trodde först det var glädje från min sida men när hon förstod att det var besvikelse blev hon helt ställd. Men det är väl skönt att veta att allt är bra sa hon.
Nej sa jag, nu kommer vi alltid undra i alla fall. Varför funkar det inte med toppklasiga embryo? Då kom den gamla vanliga kommentaren, ni har haft otur. Jag tror inte på så mycket otur för ett och samma par.

Idag har jag ont och blöder. Igår kände jag inget alls, vaknade i morse av att det spände, drog och smärtade i livmodern. Det får bli några lugna dagar för mig nu. Vi ska gå och se komikern Özz ikväll men då sitter jag still, får inte skratta för mycket bara 🙂

Tänker på mina barnlängtan bekanta som gjorde sitt första Ivf häromdagen efter många misslyckade inseminationer. Hon och hennes fru har haft en lång tuff resa mot alla fördomar och konstiga regelverk kring homosexualitet och infertillitet. håller alla tummar jag har att denna kamp nu är slut. alla har rätt att bli föräldrar, alla ska ha rätt till hjälp!

Annonser

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

2 responses to “Operationen är över

  1. Märta

    Skönt att operationen är över nu. Men jag förstår din frustration av ovisshet. Eller egentligen förstår jag ju inte dig riktigt. Vi vet ju svart på vitt att det aldrig blir biobarn för oss, därför har vi kunnat släppa det helt och hållet. Jag skulle heller inte klara av att ständigt gå och hoppas. Jag minns så väl känslan av lättnad när vi fick höra alla provsvar och våra fruktansvärt dåliga odds, det gjorde bara oss ännu mer säkra på adoption.
    Hur många IVF har ni gjort? Känner ni er klara med det?
    Om ni nu är klara med det, så skulle jag nog tänka att: Vi har gjort vad vi har kunnat och gå vidare med adoption. Förmodligen skulle vi skydda oss under BB-väntan (Jag vet ju inte era odds) men i övrigt skulle jag nog tänka blir det så blir det, men försöka att inte hoppas på något, för det orkar man liksom inte.
    KRAM

  2. Jag känner igen det där med att bli ledsen över att det inte är något fel. Det blev jag också när vår utredning avslutades och vi fick ”domen” oförklarligt barnlösa. Läkaren skällde ut mig (åtminstone kändes det så) för att jag blev ledsen och sa att vi har mycket större chans nu… Ja, vi vet ju hur det gick med den chansen.

    Du har all rätt att bli ledsen, man söker ju hjälp för att bli hjälpt!!

    Hoppas Özz var bra.

    Kram ekke

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s