Läkaren ringde

Det var ju ett lagom roligt samtal. Han sa vad jag trodde, nu kan dom inte göra mer. Dom har gjort samma undersökning som för fem år sedan, den visade ingenting som för fem år sedan och nu kastar dom mig i sjön igen. Ett litet hopp tändes och släcktes brutalt fort igen. Han tyckte vi skulle fortsätta försöka, att vi inte ska ge upp. Så talar en människa som inte har den blekaste aning om vad det innebär att försöka. Ge inte upp!!! Och hur gör man det? Lär mig så ska jag nog göra det! Fortsätt kämpa! Och var hittar man den kraften? Berätta det för mig så ska jag leta upp den. Jag frågade honom rakt ut varför man inte gör mer för mig trots att där uppenbart är problem, är det för att man faktiskt kan adoptera om man så gärna vill ha barn och att det inte prioriteras att lägga pengar på en olycklig ofruktsam kvinna. Han var bara tyst, sedan kom ett jag beklagar till svar. Tack! Nu känns det så mycket bättre.

Jag är så arg! Besviken och på gränsen till bitter. Jag har lovat mig själv att aldrig bli bitter men just nu är det svårt. Det får jag allt ta och skaka av mig.

Vem hör mig? Vem vill ta hand om mig? Jag är trött på att ta hand om mig själv.

20111214-093513.jpg

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s