Tacksam

Många gånger har jag gråtit och förbannat min kropp att den inte fungerar som en kvinnokropp ska göra. Många sömnlösa nätter har det blivit med grubblande. Ofta har jag ställt frågan varför jag? Varför har min kropp blivit så fel. En del av mig kommer nog alltid undra och ifrågasätta hur det kunde bli såhär. En liten del kommer nog alltid längta efter att få vara gravid som alla andra men nu är en stor del av mig tacksam. Det är en enorm skillnad från hyr det har varit. Tacksamhet har inte funnits i mitt ordförråd förens adoptionen tog fart. Det låter kanske konstigt att känna tacksamhet över något som gett så mycket sorg, men jag känner tacksamhet över denna möjligheten. Att det går att bli förälder på detta underbara sätt, att det finns ett barn där borta som väntar på oss.

Sedan känner jag tacksamhet gentemot er, mina läsare. Ni har blivit över hundratalet dagligen och jag känner mig rörd och överväldigad att det är så många som vill följa vår resa. Och lika glad är jag för alla fina kommentarer ni skriver. Jag vet inte om ni förstår hur mycket det betyder för mig.
Och självklart är jag väldigt nyfiken på vem ni alla är vissa vet jag men där har tillkommit en hel del jag inte har en aning om.
Tack för att ni läser, och tack för alla fina kommentarer, det värmer mer än ni kan ana.

Psykolog intervjun

Nu är den avklarad.
Hon kom hem till oss och det räckte med att öppna dörren så blev vi lugna. Hon utstrålade lugn och harmoni och ett stort mått vänlighet.
Vi hade turen dessutom att hon var specialist i barns utveckling och föräldrar psykologi. Hon djupintervjuvade oss kring vår utredning och tyckte att vi resonerade mycket bra kring barn och deras utveckling och uppfostran.
Nu väntar vi på att få hem hennes bedömning. Det ska bli spännande

Jäkla blodiglar

Vi har alltid varit nöjda med vår bank. Fram tills nu. I över en vecka har vi försökt få banken att höra av sig och att hjälpa oss med pengarna men helt plötsligt är det tyst. Vår suveräna bankman har slutat och vi har fått en ny sur gubbe som prioriterar allt annat utom att höra av sig till oss som han lovar. Två gånger ringde jag honom förra veckan och sa att nu börjar det bli kris, pengarna skall snart betalas, jag hör av mig i morgon sa han, TYST! Inte ett ljud. I måndags ringde jag honom sa att nu är det verkligen kris vad händer? Samma svar, jag ringer i morgon, inte ett ljud. Det är så jäkla dåligt!
Så fort det handlar om pengar dom ska ha så jobbas det fort som attan. Han vet dessutom vad det handlar om, man tycker han borde ha lite medkänsla för vår situation men nej!
Han vet att vi inte har ekonomiska problem, han vet att pengarna kommer in varje månad och att vi aldrig varit sena med betalningar till dom, vi har ett sparkappital. Skärpning! Nu är jag arg på riktigt!
Ringde igen, gubben visste inte ens vem jag var! Har inte tittat på vår ansökan och säger att han skall ringa oss i eftermiddag!!! Vad är detta?
Jag informerade honom surt om våra tidigare samtal och han sa att han hat många ärenden igång nu. Jag sa att det är inte mitt problem och jag förväntar mig att vi får den service vi är berättigade till. Dom har varit förberedda på detta i 6 månader och nu börjar dom klydda. Hör han inte av sig idag så är det vi som byter bankman och tar oss ett snack med hans chef!

En symbolisk handling

Jag har en arbetskamrat som är gravid. Hon har tidigare fått 7 missfall och har fått höra att hon aldrig kommer bli mamma. Hon hade helt förlikat sig med den tanken när hon en dag började känna sig konstig och Stickan visade plus. Hon trodde såklart att denna graviditet skulle sluta som alla andra men innan hon visste ordet av har hon gått halva tiden. Undrens tid är inte förbi. Jag hade ju ett förråd med lite baby kläder som jag köpt under resans gång mot ett barn när jag fortfarande hade tro och hopp kvar på en bebis. I torsdags packade jag ner alla kläder i en pappkass och sa farväl till det gamla hoppet. Nu är den tiden förbi och jag kan äntligen släppa taget helt.
Jag gav henne allt och vet ni…det gjorde inte ont, inte ens lite!
Jag hade först tänkt ge det till barnhemmet i Ryssland men på något vis kändes detta bättre för mig. Jag har redan så mycket som ska dit och det fortsätter att välla in. Det här var stort och symboliskt för mig.

Hon som fick sakerna vet om vår kamp och vår sorg. Hon frågade gång på gång om jag var säker. Klart jag är säker! Dom kläderna var inte ämnade förr oss och så länge jag har dom kvar så är banden inte klippta. Nu är dom det! Rakt av och det känns så bra!

Otålig

Känner mig otålig. Ingenting kan gå snabbt nog nu. Pratade med bfa igår och instruktions häftet vi ska få har blivit fördröjt pga uppdateringar i det. Attans! Otur!
Pratade med min läkare igår också som tar hand om mon levaxin behandling. Han sa att han skriver vilka intyg jag än vill ha, han anser att jag kommer bli en super mamma och att jag är i suverän hälsa. Det känns skönt att han står helt bakom oss. Man vet aldrig om Ryssland kräver ett intyg från honom, i så fall är det helt klart.

Träffade Cornelia igår. Vi åt god mat och drack vin på lilla torg. Jätte trevligt. Hon och hennes man har också kämpat länge med olika behandlingar utan framgång så nu har dom vänt sig till adoption. Verkligen skönt att prata med någon som vet exakt hur det känns.
Dom ligger lite efter oss i processen med deras medgivande är klart. Dom får vänta lite till på att skicka sina papper.

Fick min lilla elefant igår. Nu hänger den fint bredvid kronan.

Svårt att få en bra bild på det men ni fattar ungefär hur det ser ut

vår lilla guldklimp

VI väntar barn! Det är ju helt fantastiskt. Det må vara en elefantgraviditet men det är VÅR graviditet

Vi har aldrig varit så nära, aldrig fått känna denna riktiga väntan som bara ett par som är gravida får känna. Nu känner vi den äntligen och det bara spritter i kroppen. Jag klickade mig in på chanti.se häromdagen och klickade hem en symbol på vår väntan. Ingen kan ju se att vi är gravida men jag vill ha något tecken på det i alla fall, mitt eget lilla tecken.

Denna blev det, vår alldeles egna lilla guldklimp som symboliserar vår elefantgraviditet. Den ska hänga runt min hals tilsammans med den lilla kronan i guld som jag fick av min svärmor på vår bröllopsdag. Den symboliserar min prins, min man. Hon fick den när hon födde honom av sin svärmor och jag fick den för att jag nu tagit över honom. Tå berlocker som symboliserar det viktigaste i världen, min man och vårt barn.

Känner mig som förälskad

Går omkring och har fjärilar i magen, känner mig förälskad på något märkligt vis. Bfa ringde igår och sa att allt med utredningen såg bra ut men dom ville ha våra hälsodeklarationer. Så jag fick snabbt dom mailade till mig av utredaren. Kontakten med bfa är så lätt, man får svar direkt på mail och säger dom att dom ska ringa så gör dom det.
Nästa vecka kommer förmedlings beslutet i lådan och vi ska skriva under och sedan sätta in halva adoptions summan till dom. Vi ska även beställa sn listan. Kan vara värt att titta på den i alla fall. Vi är rörande överens om att vi inte vill ha ett barn över två och ej heller med någon utvecklings störning eller sjukdom som riskerar att förkorta eller påverka livet allt för mycket. Men vi vill titta på den, det skadar inte.

Det kan inte vara sant! Är det sant?

Måste bara uppdatera er igen.
Det här måste vara en dröm!!
Jag ringde bfa i morse för att meddelade att vår utredning är på väg in.
Kvinnan jag pratade med blev tyst i några sekunder sedan säger hon,”du vilken tajming. Vi ska precis starta upp 5 ärenden idag, vi har en plats kvar. Om alla papper från medgivandet finns med blir ni den femte familjen, vad sägs om det?, ni har så lång kötid att ni går före den andra familjen som skulle fått platsen”
Jag blev helt tyst, fick inte fram ett ljud först sedan kom ett kraxande ”skojar du?” hon bara skrattade och jag började gråta IGEN!! Det är det enda jag gör nuförtiden känns det som
Summan av detta är att dom väntar på våra papper och sedan kör dom igång oss. En psykolog fick jag tag i nyss också. En som min mamma känner via sitt jobb och som det ser ut nu kommer han hit i morgon.
Om någon vecka kommer första inbetalningskortet på halva adoptions summan ca 75 000!! Här går det undan!
Nu måste vi till banken och det fort!
Jag var tvungen att ringa jobb och be om komp, jag är helt skakig! Jag har dansat runt med hunden i vardagsrummet, ringt mina föräldrar och skrattat och gråtit om vartannat.
Är detta sant? Är jag vaken?

Nu så!!

Gissa vad som låg i brevlådan igår…
Hela vår utredning
Mannen är och kopierar den nu och sen ska den snabbt som attan på brevlådan till BFA.
Kändes fantastiskt att hålla den i sin hand. Vi höll vår framtid, beviset på att vi ska bli föräldrar.

Nu letar vi psykolog, Ryssland kräver ju ett psykologutlåtande på oss. Det är inte helt lätt att hitta. Vill ju hitta en som inte är allt för omständig. Jag har förstått att alla jobbar olika.
Om någon som läser har tips på någon bra i Skåne får nu gärna kontakta mig.

Hoppar, studsar och skriker

För 5 minuter sedan ringde hon, vår utredare. Nämnden har gett oss vårt medgivande!!! Shit! Jag började gråta i telefonen, först lade jag av ett tjut och sedan kom tårarna. Utredaren skrattade och sa att detta är något av fet bästa med hennes jobb. Sedan gratulerade hon till vårt kommande föräldraskap.
Varför reagerade jag så starkt? Jag visste ju vi skulle gå igenom?
Men nu är ett stort steg avklarat. Nu är det bara ren väntan kvar. Nu är vi gravida med vårt adoptiv barn!!!!
YEAY!!!